Historien om fotoframkallning

I århundraden har människor tagit kort på allt möjligt som finns i vardagen och som händer under livets gång. Förr var det främst konstnärer och arkitekturer som behövde en typ av dokumentering som hjälpmedel. Då uppfanns ritkameran som kan liknas vid en camera obscura, genom den fick man förståelse för centralperspektivet. Under 1500-talet fanns alltså redan förfäderna till nutidens kamera och Leonardo da Vinci använde speciellt en camera onscura för sina målningar.

Daguerrotypi är den första typ av fotoframkallning som uppkom år 1836 och användes fram till 1860-talet. Framkallningen skedde genom att bilden formades i ett amalgam, på en tunn silverplåt som pressas ihop med ett tjockare lager av koppar. Tidsmässigt tog det en mindre än en halvtimme att framkalla bilder. Framkallningen gjordes över ett giftigt kvicksilverbad som kunde orsaka allvarliga nerv och hjärnskador. 1827 lyckades man till slut göra en fotografisk bild med hjälp av camera obscura. Här var processen lite längre att få fram en färdig bild, då det tog hela 8 timmar. Åren gick och 1855 kom den första kameran till som fick namnet Kodak, inte visste man då att det skulle komma att bli en av de mest välkända kameror. Sen tog utvecklingen form och blev till sist de kameror som finns idag.